femtiofyllda.blogg.se

Hmmm, första balansmötet... Ja det var så det hette. Nu har jag varit medlem på Itrim i ett år och andra året består av så kallade balansträffar. Nu ska man mer eller mindre har nått sin målvikt och nu ska man stöttas och stötta varandra för att behålla den nya sunda livsstilen och undvika fallgropar.

 

Jag har varit nere på min målvikt och vänt, så nu är det mer åtstramning som gäller (igen), men som tur är så är det inte så mycket nu. Det är väl så, suck, att det tar tid att lära sig ett nytt tänk när det gäller motion, mat och motivation, Mycket motion, mindre portioner och massor av motivationstankar är det som gäller för min del!

 

Det var en trevlig träff idag då vi fick mixa ihop en härlig smoothie på:

 

- 1 dl lättjoghurt 0,5 %

- 1 dl kvarg

- 1/2 dl blåbär och mango

 

Gott!

 

Vi pratade också om fallgropar och vilka situationer som utlöser en överätning, dvs att man äter något som man inte planerat att äta. Och vad ska man göra för att undvika att det blir så?

För min del kan det lätt bli när man blir bjuden, t ex på ett kalas, man pratar, umgås och har trevligt och så har man en massa gott mitt framför näsan... Jag tycker det är svårt men ett sätt är att bestämma sig för att äta bara av den sorten man tror är godast och låter bli det andra. Svårt, men det kanske går nästa gång! Och att man inte går på sådant när man är hungrig. Bättre att äta något innan med andra ord, riskeen att man överäter minskar då.

 

Underbart att cykla!

 

Det är härligt soliga och relativt ljumma kvällar denna sommar, och man vill inte gärna gå miste om dessa. Därför tog jag tillsammans med mannen en cykeltur efter jobbet. Vi har länge sagt att det skulle vara kul att cykla lite längre bort så vi cyklade längs ån och ute på landsbygden, genom en ekopark och slutligen en kort stund även på ett joggingspår, och det blev drygt 2 mil sammanlagt. Det kändes i benen men på ett behagligt och nyttigt sätt. Jättebra motion som omväxling för jogging!

 

Rekommenderas varmt.

 

Väl hemma blev det en middag som bestod av räksallad med mozzarellaost, krutonger och avokado. 

 

Jaha, nu är det dags att skärpa till sig igen efter sommarens slapphänta förhållning till mat, träning mm.

Jag har gått upp ett par kilo under sommaren, men har ändå försökt emellanåt att hålla igen med maten. Visst är det svårt när man inte håller på rutinerna? 

När semestrandet var över, samlade jag ihop mig och tvingade mig själv att börja med motionen igen mer målmedvetet. Jag sprang 7 dagar av 8! Och det kändes faktiskt bra förutom de två första gångerna då man kände av den extra tyngden I kroppen...

Sedan dess har jag fortsatt och springer nu 5 km kanske tre gånger i veckan. efter att jag börjat känna efter hur jag mår och hur det verkligen känns i kroppen, så kan jag konstatera att det känns väldigt bra!

 

Jag köpte nya joggingbyxor och oj vilken skillnad det blev! Det är sådana där tajta som sägs komprimera och hjälpa till med blodcirkulationen.

 

Mathållningen då? Jag har tittat ett tag på den sk 5:2 metoden som innebär att man fastar 2 dagar i veckan och äter 5 dagar normalkost. Under fastedagar får man ändå äta upp till 500 kalorier. Det här är mycket omdiskuterat nu och jag blev övertygad efter att ha sett Svt:s Vetenskapens Värld där det här ämnet togs upp. Idag finns det massvis med artiklar där människor bekräftar denna metods fördelar. Det här är något man faktiskt kan hålla på med under längre tid.

 

Så nu har jag också börjat med det!

 

Första fastedagen är bakom mig, och det gick förvånansvärt bra! När man är inställd till att inte äta och inte drocka kaffe, ja då går det av någon underlig anledning bra. Jag drack mycket vatten under dagen. Började med Itrims näringsdryck som ger 200 kalorier till frukost, efter det blev det en stor kopp te. Till lunch kokade jag 1/2 liter grönsaksbuljong (1 buljongtärning blandas med 1/2 l kokande vatten), och vatten till det. Och sedan vid 17-tiden samma sak, grönsaksbuljong. Och på kvällen en näringsdryck på 200 kalorier. Det gick lätt som en plätt!

 

Jag fick massor av energi av det märkligt nog, och tog till och med en joggingtur på 5 km på kvällen! Det blev ingen rekordfart men det kändes bra!

 

Den här middagen åt vi med tända ljus och ett glas gott rött till. Purén passade fantastiskt bra till den mjälla men smakrika entrecoten. Dessutom är den snabb- och lättlagad. Jag vill gärna ha puren med lite bitar i så mixningstiden är inte så lång.

 

Kalventrecote med broccoli-och blomkålspuré

 

2 personer

 

Det här behöver du:

 

2 kalventercote

salt, peppar

en bukett broccoli

1/2 blomkålshuvud

1/2 dl lätt creme fraiche

1 grönsaksbuljontärning

blandsallad

100 g gröna ärtor, frysta

 

Gör så här:

 

Ta ut köttet från kylskåpet i god tid så att den inte är så kall när du ska tillaga det. Dela blomkålen i mindre bitar, lägg i kastrull och täck knappt med vatten, smula över grönsaksbuljontärningen och börja koka ca 3 minuter, lägg därefter broccolibitar i vattnet och koka ytterligare 4 minuter. Häll av vattnet, lägg i creme fraichen och mixa till lagom konstistens. Tillaga ärtorna enligt anvisning på paketet. Stek kalventrecoten i en grillpanna för att erhålla ett vackert rutmönster ca 3 minuter på vardera sida, krydda med salt och peppar i stekpannan.

Servera genast tillsammans med blandsallad.

Jag tar lagom med purén (en knytnäve) och en "ö" med ärtor och rikligt med sallad till köttet. Det blir jag mätt på samtidigt som det passar en som vill gå ner i vikt. Är man viktstabil kan man servera köttet med lite bulgur eller quinoa.

 

 

 

 

Ja, jag vet inte riktigt vad det har varit med mig den senaste tiden. Jag har inte hittat inspirationen till att blogga, men ännu värre; jag har tappat orken och motivationen för att hålla god måltidsordning. Jag har felat. Jag har frossat. Jag har stoppat i mig onyttigheter. I flera dagar, nej, veckor!

Nu kryper jag till korset och tar tag i det här igen. Kanske gick allt lite fort förut med viktminskningen, jag kom ner till en idealvikt och allt kändes bra - för bra??? En liten godis kan jag väl unna mig? Ett-två-tre glas vin till fredagsmiddagen??? Äsch, idag hinner jag inte gå till gymmet, hinner verkligen INTE. Ingen springning, nej, det är kallt, halkigt, hmm, blåsigt, inte tid. Måste göra annat.

 

Nej, allt det där är förstås bara svepskäl. Men NU är jag tillbaka! :)

 

Igår på gymmet sprang jag först sex km på löpbandet, det tog 39 minuter och det kändes bra. Och därefter Milon-maskiner, en cirkelträning med vikter och sånt för de stora muskelgrupperna rygg, mage, lårens framsida, lårens baksida, armar, 4 minuter spinning, 4 minuter crosstraining, i drygt 20 minuter. Kände mig så nöjd!

Och vet ni vad? Det kom fram en kille till mig på gymmet och sa att han tyckte jag hade ett sånt perfekt och snyggt steg när jag sprang!!! Helt otroligt vad ett litet komplimang kan göra mycket! Hela jag lyfte, men det såg inte han utan jag bara mumlade fram något förvirrat, var så chockad av att någon kommenterar något jag gör... Du okända underbara kille, you made my day!!! :) :)

 

Idag, på bilden nedan, var jag på väg att springa ute i det vackra vårvädret. Det blev en runda på 3,73 km på tiden 25 minuter! Ingen jätteprestation tycker säkert de som är duktiga, men för mig känns det så rätt och så lovande inför mitt löfte till mig själv att springa en mil i maj. 

 

Och jag har även anmält mig till vårruset i Stockholm i maj tillsammans med ett gäng tjejer från mitt jobb. Vårruset är på 5 km, så det kommer jag att klara av i alla fall.

 

Tjolahopp go'vänner! :)

Jag har lyckats gå ner 13 kg i vikt och det är jag väldigt glad för förstås. Det har varit en ständig uppförsbacke, att gå ner i vikt så pass mycket är inte gratis, dvs den innebär en hel del uppoffringar och framförallt livslånga ändringar av ät- och motionsbeteenden.

Veckan som gick var jag på Itrims gruppträff där vi diskuterade fallgropar och hur man ska undvika risksituationer. Risker som innebär att man inte kan motstå sina begär när det gäller okontrollerad matintag av något slag. Det är inte farligt om man någon gång unnar sig ett glas vin eller en lite godbit, men det får inte bli överdrivet och mycket. Och under tiden man går ner i vikt ska man helst undvika allt sådant, och vänta tills man blir viktstabil, dvs har nått sin idealvikt och stannat där. 

Jag har nått en normalvikt men ska gå ner ytterligare två-tre kg där jag sedan tänkte stanna och balansera med ett par kilos marginal. Det är nämligen helt normalt att vikten varierar upp och ner ett par kg utan att man behöver drabbas av panik...

 

Mitt BMI är nu 23,5 och är alltså inom normalvärden 20 - 25.

 

Det konstiga är att det blir svårare att hålla kvar motivationen nu när man närmar sig målet. Nu börjar jag alltmer att tänka på mina kommande "fridagar" då jag kan unna mig något gott ibland. Och häromdagen så tog jag mig en liten fridag. Jo, jag köpte en semla! Åååh, så god den var! Men det fick bli bara det, och nu måste jag motionera bort den. Jag får inte ge upp nu.

 

 

Den goda semlan var snart uppäten... det får inte bli fler.

 

 

 

 

Finns det godare kött än oxfilé? Ja, det skulle kanske vara köttfärsbiffar, men en riktig oxfilé stekt på en grillpanna så att det blir ett rutmönster är ju något alldeles extra och förgyller vilken middag som helst redan med sina förföriska dofter.

 

 

 

2 bitar oxfilé

smör- och rapsolja till stekning

salt

nymalen svartpeppar

100g haricot vertes

en påse fransk blandsallad

liten bit parmesanost

4 rödbetor

2 morötter

 

flingsalt

olivolja

 

 

Koka rödbetorna i saltat vatten cirka 40 minuter med skalet på. När de är färdigkokta skölj dem snabbt i kallt vatten och skala dem med fingrarna, ha gärna plasthandskar på för att undvika rödfärgning av fingrarna. Dela dem i lagom bitar och ha några droppar olivolja och flingsalt på dem, och håll dem sedan varma. Dela morötterna i mindre bitar och koka dem och haricot vertes i lättsaltat vatten i tio minuter, häll av vattnet och några droppar olivolja och flingsalt på. Riv parmesanost på salladen och stänk eventuellt några droppar olivolja på. Krydda oxfilérna med salt och nymalen svartpeppar från kvarn runt om, stek hastigt, cirka 2 minuter per sida, gärna i en grillpanna av gjutjärn i smör- och rapsolja för bästa resultat så att ett mönster av rutnät bildas på köttet. Servera och njut!

 

*kommentar: att man skippar potatis, ris och pasta och fet sås gör att den här rätten lämpar sig utmärkt för den som vill gå ner i vikt men ändå njuta av läcker mat.

 

 

Jag äter enligt handflatemetoden som Itrim förespråkar, men det innebär inte att jag behöver vara hungrig eller inte få äta gott när det är dags för en mysig lördagsmiddag.

Så igår lagade vi denna supergoda middag:

 

Halloumifyllda kalvfärsbullar med ugnsrostade rotfrukter med nötter

 

för 2 personer:

 

1 gul lök

2 vitlöksklyftor

250 g kalvfärs

1/2 dl hackad bladpersilja

1 ägg

1/2 tsk malen kryddpeppar

salt

nymalen svartpeppar

50 g halloumi (helst light)

olivolja

 

Rostade rotfrukter:

300 g jordärtskockor

200 g persiljerötter

2-3 morötter

havssalt med ramslök

1/2 dl valnötter

 

1/2 påse blandsalladmix

ev coctailtomater

 

Gör så här:

 

Sätt ugnen på 225 grader.

Skala och riv lök och pressa vitlök, blanda med kalvfärs, finhackad persilja, ägg och kryddor. Rör ihop allt och låt smeten vila en stund i kylen.

Skär halloumin i kuber. Forma färsen till ganska stora bullar, gör en fördjupning med fingret, lägg i en halloumikub och dra färsen över gropen så att ingen ost sticker ut. Upprepa tills ost och färs tar slut.

 

Skala jordärtskockorna, persiljerötterna och morötterna, dela dem i mindre bitar. Eventuellt kan du pressa över lite citronsaft (jag gjorde det inte). Lägg dem i en vid ugnsfast form, strö över havssalt med ramslök, ringla över lite olivolja och rosta i ugnen i 20 minuter. Strö sedan över nötterna och rosta i ytterligare 10 minuter.

 

Hetta upp olja i stekpanna. Stek kalvfärsbullarna i omgångar i 3-5 minuter eller tills de har fått fin färg. Låt dem sedan rinna av på hushållspapper. 

 

Servera med rostade rotsaker och blandsalladen. Bon appetit!

 

Det är så fantastiskt med den här viktnedgången, men samtidigt så ruggigt när jag tänker att jag hade tillåtit mig att gå upp så mycket i vikt, så känslorna är blandade. Jag har tagit bilder på mig själv varje vecka, framifrån, från sidan och bakifrån. Det var verkligen inte roligt att fotografera sig själv de första veckorna, men jag gjorde det i alla fall för att kunna jämföra och ha kvar som avskräckande exempel. Egentligen borde man ha en sån där tjockis-bild på sig själv på kylskåpsdörren som en påminnelse... "vill du bli så här igen?" Svaret är ganska givet...

 

Jag är ju inte riktigt klar ännu med viktnedgången utan har fem kilo kvar att jobba bort. Det gör jag med Itrim-metoden, äter god mat men mindre portioner och motionerar mycket. Itrims devis är ju mat-motion-motivation. Man jobbar med alla dessa delar, som innehåller så mycket.

 

Jag lägger upp den här bilden för att den kanske kan inspirera någon annan att göra likadant. Det lönar sig, och resultatet är det bästa; man mår så mycket bättre! Kram på er alla!

 

Den här näringsbaren från Itrim, den nedersta, är min absoluta favorit! Den innehåller 250 kcal och innehåller allt som behövs när det gäller vitaminer och mineraler, och smakar ljuvligt gott. Innehåller nötter som jag älskar. 

 

Min räddare i nöden - när jag inte kan eller hinner få till en riktig måltid. 

 

 

Jag måste hylla de två receptböckerna som Itrim har. Jag har hittat massor av inspiration där och man kan ju alltid modifiera recepten efter eget tycke och smak. De ger en bra vägledning hur mycket man ska ta och jag måste intyga att åtminstone jag blir riktigt mätt, inte övermätt men lagom.

Jag lagar maten till både mig och min man som för övrigt inte bantar, och frågar alltid om han vill ha ris eller pasta eller potatis till maten, men nej, han säger sig vara nöjd med likadana portioner som jag. Är det helg kanske han tar ett par glas vin till, jag dricker bubbelvatten till och mår så bra av det.

 

Igår åt vi den här suveräna rätten, bestående av heta lammfärsbiffar med basilikakräm och coleslaw-sallad till. Fantastiskt gott och det kommer jag att göra om, garanterat!

 

Jag har ett jobb som innebär att jag reser mycket och bor tidvis på hotell. Det är mycket svårare att hålla sig till en vettig mathållning, så jag är väldigt tacksam att det finns näringsbars, min räddning sådana här dagar. 

 

Idag har mina tre måltider sett ut så här:

 

frukost på hotellet; ca 1 dl fil, 1/2 dl havregryn/müsli-blandning, några russin och torkade fruktbitar i filen, ett kokt ägg, en skiva mörkt "fröbröd" (inget fett på!) med en skiva kalkon, gurka och paprika, två koppar kaffe 

 

lunch; 2 st Itrims Balancebars med raspberry och chococrisp smak (130 kcal/styck)

 

middag; ugnsstekt kycklingfilé med lök och zucchiniskivor, resten av tallriken bestod av sallad med rödlök, champinjoner, gurka, tomater, rivna morötter och fetaost. Ett stort glas isvatten till.

 

Egentligen ska jag äta fyra måltider om dagen för att slippa känna hunger, men just idag blev det inte så och jag led inte heller. 

Jaha, nu har vikten stått still en hel vecka. Anledningen? Jo, jag åkte till London med min äldsta dotter och mitt äldsta barnbarn på femton år. Det var supermysigt att få vara med dem och umgås så många dagar dagar i sträck (5 dagar). Vi var på Madame Tussaud och tittade på dessa konstverk till vaxdockor, vi åkte dubbeldäckare, vi åkte till Piccadilly circus, Carnaby Street och oj vad vi shoppade på Primark! Massor av härliga fina kläder som man inte hittar i Sverige. Jag var tvungen att köpa en resväska till som jag fyllde med alla dessa inköp och vi var spända om vi skulle klara Ryanairs hårda viktgränser på väskorna när vi skulle hem. jo, det gick bra, hade till och med lite marginal, hade kunnat köpa ännu mer... Ha ha!

Men mathållningen då? Nej, de fyra dagar jag var där klarade jag egentligen frukostarna bäst, åt sockerfri müsli tillsammans med fettfri journalist, ett kokt ägg, lite frukt och så kaffe förstås. Så där gick det bra. Någon lunch gick bra också med sallad och frukt. Men de andra måltiderna åt vi på Pizza Hut. Det blev panpizza, lamslagne och italiensk pizza. Man ska inte skylla ifrån sig men det var barnbarnet som valde matstället och jag tyckte att det hade varit jobbigt för alla om jag skulle ätit på något annat ställe. Så blev det. Väl hemma har jag återgått till min strikta Itrim-diet, och nu efter en vecka börjar vågen återigen att peka neråt.
Det är just det som är en lärdom, att man ska komma igen! Inte ge upp 'bara för att man har felat några dagar'! Bra för mig. För vad gör det i det långa loppet om jag åt lite mer än jag skulle i London, när vi i övrigt hade det så trevligt och kul?

Handen på hjärtat - hur viktigt är det att vikten håller sig inom ramen BMI 20-25? 

 

Det finns ju klart bevisat att samhället bejakar mest de som är smalare. Det är lättare att få jobb, lättare att skapa karriär, skaffa partner, man blir bättre behandlad i alla möjliga situationer om man är normalviktig. Till skillnad från de som är överviktiga som nästan dagligen får känna av att de är mindre värda. Det är fruktansvärt, och var och en bör granska sig själva och tänka till hur man behandlar sina medmänniskor. Vi kan ju inte veta varför just denna person är överviktig. Fördöm inte!

 

Det är också ett faktum att man har fastställt dessa ramar utifrån hälsoaspekt. De vars vikt ligger inom ramen BMI 20 - 25, är mindre sjuka enligt statistik från försäkringsbolag. Har man möjlighet att hålla sig inom dessa ramar, har man alltså större chans att hålla sig frisk och välmående.

 

Ändå hade jag tillåtit mig själv att hamna utanför dessa ramar. Jag slutade att väga mig eftersom jag visste att jag vägde mer än jag borde. Jag orkade inte ta tag i mitt problem. Jag lät det driva iväg. Till slut vaknade jag och insåg att jag måste satsa seriöst på det här med att minska i vikt om det ska bli resultat. Det här gör man inte "med vänsterhanden". Jag har minskat 10 kg nu, och har 5 kg kvar. Nu har jag metoden och vet att den fungerar, jag får stöd i min Itrim-grupp och hälsocoach, och min man har accepterat att våra fredagsmys är numera lite hälsosammare än förut.

 

 

 

Alla människor behöver belöningar. Varför? Jo, det är motivationshöjande. Motivationen ökar när vi strävar efter ett mål, och en belöning på vägen till målet ökar chansen för att vi ska nå dit vi vill.

 

I mitt fall handlar det om att nå min drömvikt. Jag har nått ett delmål, att gå ner tio kilo. Det tycker jag är bra gjort, men givetvis har jag fått jobba för det. Det var inte gratis. Vägen har varit kantad av tvivel, hopp, otålighet, glädje, bakslag och jävlaranamma. Men jag lyckades! Fem kilo till är målet till drömvikten där jag sedan ska stanna.

 

Jag belönade mig själv med nya träningsskor. Beställde de här Reebok-skorna dem från nätet, Sportamore.se. Smidigt och snabb leverans. Underbart lätta och sköna, och mycket snyggare än mina förra. Det ska bli ännu roligare att gå till gymmet nu!

 

 

 

Som jag lovade så kommer det här lite mer information om hur jag bestämde mig för att NU FÅR DET VARA NOG!

 

Jag kände att jag var ständigt sur, orkeslös, ville inte se mig själv i spegeln, ville absolut inte väga mig, och kläderna som hängde i min garderob var alla för trånga. Ofta handlade jag kläder som var aningen för små för att jag tänkte hela tiden att snart ska jag ändå gå ner, och då passar det här plagget. Men så blev det inte! Jag gick ju inte ner automatiskt, det gör ingen.

 

Jag har en arbetskamrat som för ett par år sedan gjorde en omvandling på ett ställe som heter Itrim. Hon berättade entusiastiskt hur de inspirerar och peppar sina medlemmar, man får äta allt men i mindre portioner, man fokuserar på motion, motivation och mat. Jag såg hur hon blomstrade upp och fort gick det när hon minskade i storlek! Namnet blev kvar i mitt minne, men det gick ytterligare två år i fördärvet (=okontrollerat ätande).

 

Men nu, när jag bestämde mig att NU ska det ske, så fick det bli Itrim. I min hemstad är det så lyckligt att Itrim är baserad på stans bästa gym, och gymmets hela utbud med alla pass och maskiner finns till hands för Itrim-medlemmar.

 

Jag anmälde mig där och hade min första hälsoanalys den 29.10 2012. Den tar en timme och jag och min hälsocoach går igenom mina vanor kring mat, motion och hur jag tänker kring mat. Det gjordes ett konditionstest där jag fick gå så fort jag kunde i 1,61 km på gåband med en pulsmätare på. Jag fick resultatet BRA kondition, och det var roligt! Jag har ändå försökt underhålla motionen med att springa en gång i veckan men det är förstås inte tillräckligt. Jag vägdes på en speciell TANITA-våg. 

 

Jaha, hur gick det här till? Att nästintill helt obemärkt ha ökat så mycket i vikt att man inte har lust att väga sig alls längre, för man vill inte se. Man blundar hellre. Och kör vidare. 

 

Orsakerna är förstås många. Men nu, när jag tagit tag i det här, och förhoppningsvis för sista gången, bestämt mig för att nå en hälsosam nivå, är det viktigt att man förstår vad det är som är just mina stötestenar. Annars kan man ju inte undvika dem när jag nått min drömvikt och ska börja äta "vanligt" igen.

 

Jag måste tyvärr inse och se sanningen i vitögat, att jag inte kan slarva med maten! Jag kan inte och får inte småäta för att jag har hoppat över lunchen. Det ena tar inte ut det andra, om jag nu trodde det! Det jag har gjort, är att sätta blodsockerbalansen ur spel. Stackars kropp vet inte hur den ska agera. Mycket insulin eller lite? Det är när blodsockret får sina dippar som suget blir som störst. Bättre med rätt sammansatt mat på bestämda tider, bort med bortförklaringar att jag inte kan äta när jag vill med det här jobbet. Det är ju inte sant. De dagar då jag inte kan äta en regelrätt lunch, ja då får jag exempelvis ha med mig en näringsbar eller näringsdryck. Punkt.

 

Och att ha en bra kondition borgar för en jämn och hög ämnesomsättning. Det mår man bra av. Man får energi och plötsligt känns det som att dygnet faktiskt har fler timmar! Konstigt det där, men så är det.

 

Förra året, 2012, i oktober bestämde jag mig att ta det här på allvar, och inte ge mig själv en chans att gå tillbaka till att blunda för min hälsa. För allt hänger ihop, hälsa, vikt, välmående, även till viss mån känsligheten för stress.

 

Så jag anmälde mig till Itrim. Och det har jag inte ångrat! Mer om det i kommande inlägg.