Jag har passerat den gränsen. Femtio år. Det låter mycket, och ÄR mycket. Handen på hjärtat, så kan jag erkänna att det kändes inte riktigt så där hejdundrandes roligt. Inte så att man hojtade till alla man mötte att, "hallå, jag ska fylla femtio, jippii!" Nej, nej.
På jobbet hade de ju fått reda på det, så där blev det tårta, kaffe och ett paket från företaget och ett från arbetskamraterna. Det var faktiskt väldgt gulligt att de hade samlat ihop till en liten present till mig. Jag tycker det är svårt att stå som mittpunkt, det är svårt att finna vettiga och minnesvärda ord, ha ha! Skönt när det var avklarat!
Jag ville inte vara hemma när dagen D kom. Så därför åkte jag och min man till Brasilien i två veckor. Det var skönt att vara där och att inte göra en stor affär av att fylla femtio. På bilden nedan sitter jag och tittar på havet i behaglig temperatur i Porto de Galinjas i Brasilien
För min del var det till exempel inte jobbigt att fylla trettio, eller fyrtio. Men femtio. Tänk själva. Det är mer än halvvägs.
Nej usch. Efter det så har jag faktiskt inte tänkt så mycket på det. Det var helt ok att fylla femtioett och femtiotvå. Åren går ju. Inget att göra något åt. Men en sak är säker: jag har nu samlat på mig mer än ett halvt sekels erfarenhet! Hoppas bara att jag kan förvalta den erfarenheten väl.
Vad har ni för känslor inför att fylla femtio? Hur ser ni på andra som fyller femtio? Vad är positivt, vad är negativt?
Jag har lite drygt två år kvar och det känns inget speciellt. Livet har aldrig varit så härligt som nu och det känns bättre för varje år :)